Ostadiga Horisonter

Välkomna till Ostadiga horisonter — en konstdag på Rödmyran Handelsträdgård!

Konstföreningen Åkern bjuder tillsammans med Rödmyran Handelsträdgård in till konstdagen ”Ostadiga Horisonter”. Genom utställning, filmvisning och samtal berörs frågor om horisonter, extraktion och relationen mellan kropp, geologi och omvärld.

Hållpunkter för konstdagen 27/6:

13.00 Öppning av Rina Eide Løvaasens utställning ”Found In Hadal Zones”; en sammansatt gestaltning av biologiska, mytologiska och digitala system. Plats: Utomhus vid dammen.

Utställningen kommer att vara öppen under hela sommaren fram till 16/8 under Rödmyran Handelsträdgårds öppettider.

13.45 Filmvisning av Sandra Wasara-Hammares ”Vi hade en bäck”, om försvinnande landskap i Kiruna. Plats: Blackbox inomhus. Duration cirka 15 min.

14.00 Anna-Maria Hällgren, docent i Konstvetenskap, berättar om sin pågående forskning om extraktionens estetik kring förra sekelskiftet i norra Sverige och kopplar detta mot vår tid. Plats: Blackbox inomhus. Duration cirka 20 min.

Plats: Rödmyran Handelsträdgård, Östergrängsjö 223, 829 61 Gnarp

Hos Rödmyran Handelsträdgård finns fika att köpa till självkostnadspris. Lokalen har ett trappsteg in.

Att djupdyka i det blå

Vi åker ut mot havet för att följa horisontens linje, ett djupblått streck i mötet mellan himmel och jord. En teckning som historiskt har betraktats som konstant. Du springer uppför höjden och jag kommer en bit efter, stannar till och blickar ut. Landet ligger platt under oss och rymdens båge håller sin kupa över våra kroppar. Atmosfär, klimat, andning (andfåddhet). Jag rusar ner över klippans runda former, rädd för att halka. Väl framme i sanden slänger jag mig på den mjuka marken, vänder mig mot sidan. Doft av alg, väta, salt, okända varelser. Marken upptar hela mitt synfält, min doft och känsel.

Vi stannar till. Har du tänkt på att den följer oss? Horisonten. Den objektiva separationen tycks inte längre vara gällande. Horisontens linje följer betraktarens blick och position. Den sänks när vi klättrar uppför berget och höjs när vi lägger oss ner, översköljer oss om vi dyker.

Vi erfar horisonten som både utkikspunkt och gräns — en gräns för det synliga och igenkännliga, men också en öppning mot andra positioner, vyer och skiften. Horisonten är inte objektiv. Den påverkas av oss, samtidigt som den påverkar oss tillbaka.

Rebecca Solnit skriver om avståndets blå; hur det som befinner sig långt bort också färgar vår blick. I det blå löses konturerna upp. Horisonten framträder mindre som en linje än ett tillstånd; en zon av längtan, orientering och förlust. Kanske är horisonten inte endast något vi blickar mot. Kanske är vi redan nedsänkta i den. Kanske är det blå inte bara avståndets färg, utan också nedsänkningens. Något vi redan andas in, rör oss genom, bär inom oss.

Förflyttningar, utvinningar och extraktion. För kolonisatören och utgrävaren har horisonten varit en avgörande linje — en öppning mot det lovande, mot expansion och ägande. Men i horisontens dubbelhet, där det nya möter det gamla och där gränser förskjuts, framträder också något annat. Ett system av särskiljning som börjar lösas upp. Rutnätets gränser grumlas. Kanske finns det ingen tydlig skiljelinje mellan kropp och landskap, djup och yta, människa och omvärld. Kanske är marken under våra fötter lika mycket himmel som jord? Kanske är horisonten redan här.

/Maria Bengtsson för Konstföreningen Åkern

Om deltagarna:

Rina Eide Løvaasen

Rina Eide Løvaasen bygger rhizomatiska strukturer, av delar som genom historia, forskning och folktro har format berättelsen om oss själva. Hon följer genvägarna dit beskrivningar som redan givits återanvänds för att beskriva nya fenomen. Handlingar som simultant bekräftar en ursprunglig mening och får förståelser att utbytas. Från sådana som himlakroppar, matematiska strukturer och geologiska kompositioner samlar hon antydningar, fördubblingar och fria konnotationer i en transdisciplinär praktik. Løvaasen bygger vidare på dessa enheter inom en egen mytologi, där fakta likställs med fiktion och tomrum, med avsikt att vägleda en dialog där tomrummet tar en ledande roll.

Rina Eide Løvaasen (f. 1988, NO) är baserad i Malmö och hennes arbeten har visats på flertalet solo- och grupputställningar internationellt, så som Something Else, Kairo, Bærum kunsthall och Kivik Art Centre. Hon är representerad i Statens konstråds och Region Gävleborgs samlingar. Løvaasen har mottagit stipendium från Billedkunstnernes Vederlagsfond och Rettigs konstnärsstipendium. Hon är grundare av Malmö Open Studios.

Sandra Wasara-Hammare

Sandra Wasara-Hammare söker nuet i ett samhälle som vet att det ska blankt försvinna, hela hela hela Loussavaara. Hon använder språket för att tömma hjärtat, rensa skallen, förstå samtiden. När simhallen stänger. Replokalen. Hela klätterhallen. Vägar kapas. Sjön töms. Texten är ett kippande efter värdighet. Och just i detta verk är det fragment av dagar. Promenader, bil, cykelturer. I staden och en melodi. Från minnet av bäcken

Som ögat rör sig över vårblomman, rör den sig också över gruvdammet, och allt det bortplockade (hus och hem) expropriation i malmfältens älskade Giron. Kiruna. Industrin bygger, ger bytesvalutan cash som kan ge mat, samtidigt tar den. Utanhalterna höjs i utsläppsrätter och i sjön vid det stora bostadsområdet, råder fiskeförbud, badförbud. All form av dessa aktiviteter är förbjudna enligt skylt.

Frågor om vad ett liv består av, samtidigt som hemmet, det egna och vänners, kommer dissekeras och förvandlas till industritomt. Förbjudet att bo.

Sandra är utbildad vid Umeå Konsthögskola, där hon har en masterexamen i Fri konst samt vid Konstfack. Hon kan inte låta bli att via orden, texten, försöka förstå förlusternas nät och vad de fäster i oss med sina stygn, hon jobbar nu med text och bild.

Anna-Maria Hällgren

Anna-Maria Hällgren är docent i konstvetenskap och lektor vid Institutionen för estetiska ämnen vid Umeå universitet. I sin forskning ägnar hon sig särskilt åt frågor om ekologi, hållbarhet och förhållandet mellan människa och mark, ofta med ett fokus på konst och visuell kultur kring sekelskiftet 1900. För närvarande arbetar hon med forskningsprojektet Unearthing Aesthetics, finansierat av Vetenskapsrådet.

Hällgren skriver både för forskare och för en bredare publik. Till de senaste publikationerna hör artiklarna ”Site/Sight: Northern Nature, Swedish Resources”, i MaryClaire Pappas & Tonje Haugland Sorensen Landscape and Nature in Scandinavian Art (New York: Routledge) och ”Ways of Seeing Boars”, The Nordic Alliance of Artists’ Residencies on Climate Action. Hon har varit redaktör för antologierna Visuella kulturstudier: Teoretiska tillämpningar i konstvetenskap (Stockholm University Press), tillsammans med professor Anna Näslund, och Ekologisk konstvetenskap (Södertörn Academic Studies), tillsammans med professor Dan Karlholm.

Evenemanget är en del av vårt projekt Flytande landskap II som sker med stöd av Kulturrådet, Region Gävleborg, Gunvor Göranssons kulturstiftelse, Nordanstigs kommun, Konstfrämjandet Gävleborg, och Sveriges Konstföreningar. Genom konstnärlig gestaltning och i samarbete med lokala samhällsaktörer, ställs frågor kring samexistens, hållbarhet, alternativa topografier och vad det innebär att röra sig genom ett föränderligt landskap. Vi tackar särskilt på Rödmyrans Handelsträdgård för samarbetet.

Välkomna!

/Konstföreningen Åkern.